10
dotter Grauben, en ung vierländska om sjutton vårar, gamla Martha och jag. I min dubbla egenskap av brorson och föräldralös blev jag hans biträdande preparator vid alla experiment.
Jag medgiver, att jag rätt mycket intresserade mig för den geologiska vetenskapen. Jag hade mineralogblod i mina ådror och hade aldrig tråkigt i sällskap med mina kära stenar,
Med ett ord, man kunde leva lyckligt i det lilla huset vid Königsstrasse trots dess ägares otåliga lynne, ty om han också ibland tufsade till mig rätt ordentligt, höll han icke desto mindre av mig. Men att vänta förstod han sig icke på.
När han om vårarna hade sått reseda eller konvolvolus i sina krukor i salongen, gick han alltid om morgnarna och drog i bladen för att få dem att växa fortare.
När min farbror ropade, var ej annat att göra än lyda. Jag ilade således in i hans arbetsrum.
