18
»Gott», sade min farbror utan att läsa vad jag skrivit. »Sätt nu dessa ord i en horisontal rad.»
Jag lydde och erhöll följande sats:
Jsinab akglGe …ga,irn ärmla! ldilu
»Förträffligt», sade min farbror och ryckte till sig papperet. »För att läsa den mening, du nyss skrivit och som jag inte känner, behöver jag blott taga först den första bokstaven i varje ord, sedan den andra, sedan den tredje o. s. v.
Och till sin stora förvåning och i synnerhet till min läste han:
Jag älskar dig, min lilla Grauben!
»Hm?» sade min farbror.
En förälskad tok som jag var, hade jag alldeles i tankarna nedskrivit denna komprometterande sats!
»Jaså, du älskar Grauben!» återtog min farbror i riktig förmyndareton.
»Ja… nej…» stammade jag.
»Jaså, du älskar Grauben», upprepade han liksom för sig själv. »Nå, nu ska vi tillämpa detta förfaringssätt på dokumentet!»
Min farbror var redan åter inne i sina egna tankar och hade alldeles glömt mina oförsiktiga ord. Jag säger oförsiktiga, ty den lärde professorn kunde alls icke fatta det som hörde till hjärtats liv. Lyckligtvis uppgick han nu helt och hållet i studiet av sitt dokument.
Han harklade sig hastigt och började sedan med allvarlig stämma diktera för mig enligt sin nufunna metod. Se här vad resultatet blev:
| mmessunkaSenrA.icefdoK.segnittamurtn |
| ecertserrette,rotaivsadua,ednecsedsadne |
| lacartniiiluJsiratracSarbmutabiledmek |
| meretarcsilucoIsleffenSnI |
När vi slutade, var min spänning stor, jag medger det. Dikterade en och en, hade dessa bostäver icke givit mig någon mening. Jag väntade nu att få höra någon välsvarvad latinsk fras ljuda från den lärdes läppar.
Men det blev något helt annat. Ett häftigt knytnävslag
