42
än dansk, erinrade mig om den forntida gästfrihetens heroer. Det syntes mig uppenbart, att vi betydde mera än han själv där i huset.
Samtalet fördes på landets språk, vilket min farbror uppblandade med tyska och herr Fridriksson med latin, för att jag skulle kunna förstå det. Det rörde sig om vetenskapliga frågor, såsom lärda män ägnar och anstår, men min farbror var ytterst reserverad i sina yttranden, och hans blickar ålade mig alltjämt fullständig tystnad beträffande våra framtida planer.
Herr Fridriksson frågade min farbror, vad han tyckte om deras bibliotek.
»Ert bibliotek!» utropade professorn, »Det består ju blott av defekta böcker på nästan tomma hyllor.»
»Vi äga åttatusen band, och många av dem äro dyrbara och sällsynta», svarade herr Fridriksson. »Dessutom få vi varje år en mängd nyheter från Köpenhamn.»
»Var ha ni dessa åtta tusen böcker?» sade min farbror.
»Å, herr professor, de vandra landet runt. Man har smak för att läsa på vår gamla isiga ö! Det finns inte en lantman eller fiskare, som inte kan läsa och som inte verkligen läser. Vi tycka, att böcker hellre böra vara i användning än multna bakom ett järngaller långt från folkets vetgiriga blickar. Därför gå dessa arbeten ur hand i hand och läsas om och om igen, och ofta återkomma de icke till sin hylla förrän efter ett par års frånvaro.»
Man talade därefter om andra saker, och slutligen sade herr Fridriksson:
»Jag hoppas, att professorn icke lämnar vår ö utan att hava hämtat något ur dess mineralogiska rikedomar.»
»Naturligtvis inte», svarade min farbror, »men jag kommer något sent. Här ha väl varit geologer före mig?»
»Ja, herr professor. Olofsens och Povelsens arbeten, som utförts på konungens befallning, Troils undersökningar, Gaimards och Roberts vetenskapliga expedition med den franska korvetten La Recherche[1] och slutligen expe-
- ↑ La Recherche utsändes 1835 av amiral Duperré för att återfinna spåren av Blossevilles förolyckade expedition med La Lilloise, varom man aldrig fått veta något.
