samman — vidare en mängd flaskor med dextrin, sårsprit, ättiksyrad blyoxid, eter, vinäger och ammoniak — endast obehagliga droger — samt slutligen vad som behövdes för de Ruhmkorffska apparaterna.
Min farbror hade icke glömt att förse sig med tobak, jaktkrut och fnöske samt ett läderbälte, som han bar kring livet och i vilket han förvarade ett tillräckligt förråd av guld- och silvermynt samt sedlar. Bland verktygen hade vi också packat sex par skodon, vilka gjorts vattentäta genom bestrykning med tjära och kautschuklösning.
»Så klädda, skodda och utrustade, kunna vi taga oss långt», sade min farbror.
Den 14:de använde vi hela dagen till packning. På aftonen åto vi middag hos greve Trampe tillsammans med mären i Reykjavik och doktor Hyaltalin, den förnämste läkaren på platsen. Herr Fridriksson var icke bjuden. Jag fick sedermera veta, att guvernören och han voro oense med anledning av en förvaltningsfråga och icke umgingos. Jag var således icke i tillfälle att förstå ett enda ord av vad som yttrades under denna halvofficiella middag, men jag lade märke till att min farbror talade hela tiden.
Följande dag, den 15:de, avslutades förberedelserna. Dén sista aftonen tillbragte vi under förtroligt samtal med herr Fridriksson, för vilken jag kände en allt starkare sympati. Vi lade oss sedan att sova, men vad mig beträffar åtminstone, var sömnen rätt orolig.
Klockan fem på morgonen väcktes jag av att fyra hästar gnäggade och stampade utanför mitt fönster. Jag klädde mig skyndsamt och gick ned på gatan. Där stod Hans och lastade på våra saker. Ehuru det gick ovanligt raskt undan för honom, tycktes han icke alls hava bråttom. Min farbror gjorde mer väsen av sig än verklig nytta, och vägvisaren syntes just inte fästa sig mycket vid hans anvisningar.
Klockan sex var allt färdigt. Herr Fridriksson tryckte våra händer till avsked. Min farbror tackade honom hjärtligt på isländska för hans välvilja och gästfrihet. Jag ägnade honom en hjärtlig avskedshälsning på mitt bästa latin. Därefter satte vi oss i sadeln och till sista farväl citerade herr Fridriksson en vers ur Virgilius.
