ur eken. Han var, kan man väl begripa, styf och stelbent, och då han skulle ned igen, fumlade han så att han föll, bröt af sig halsen och slog ihjäl sig.
Gossen som skulle tjena tre år utan lön.
Det var en gång en fattig backstugusittare, som hade en enda son, men han var så lat och oduglig, den sonen, att han hvarken ville folka sig eller taga sig till ett Guds skapande grand. Skall jag inte nödgas föda den långa drummeln ända till döddagar, tänkte fadern, så måste jag ha honom så långt bort att ingen känner honom; rymmer han då, så skall det inte falla sig så lätt för honom att hitta hem igen. Ja, mannen tog med sig sonen sin och var både vidt och bredt och bjöd ut honom till tjenstedräng, men det var ingen som ville ha honom. Sent omsider kommo de till en rikeman, som hade det ordet om sig, att han vände på skillingen sju gånger innan han släppte den ifrån sig; han skulle taga pojken till gårdsdräng, och der skulle han tjena tre år utan lön. Men när de tre åren voro förbi, skulle mannen gå till staden två morgnar och köpa det första han mötte, som stod till att få, och den tredje morgonen skulle pojken sjelf, gå till staden och köpa det första han träffade på. Det skulle han få i stället för lön. Ja, pojken tjenade åren ut och skickade sig bättre än någon skulle tänkt. Han var icke af de bästa drängarna, det är nog säkert; men husbonden var icke af bästa slaget han heller, för han lät honom gå hela tiden med de samma
