smältas. Det är bättre vi gömma dem i dragkistlådorna våra. Det kan vara godt att ha, när det en gång kommer ett manfolk och vi ska gifta oss.“ Ja, det blefvo de ense om; men då de hade burit på det en stund, blef det så förfärligt tungt. Då de skulle se efter hvad detta kunde komma sig utaf, så hade stickorna förvandlat sig till ett barn, och det töfvade icke länge, förrän det var den dejligaste prinsessa någon kunde se. Töserna kunde nog begripa, att detta icke stod rätt till; de skaffade henne kläder och skyndade bort och fingo fatt på Fackel-Hans, som skulle hemta den skönaste prinsessa som fans i tolf kungariken, och omtalade saken för honom. Och då Fackel-Hans kom, berättade prinsessan för honom huru allt hade tillgått, att köksan hade kastat ned henne i dammen och att hon hade varit både silfverfisken och silfverklumpen och linden och stickorna, och att hon var den rätta. Det var icke så lätt att få fatt på kungen, ty den fula svarta köksan hängde öfver honom både bittida och sent; men till slut hittade de på att säga, att det hade kommit krigsbud från grannkungen; så fingo de honom ut, och när han fick se den fagra prinsessan, blef han så betagen i henne, att han tvärt ville fira bröllop, och då han fick höra huru illa den fula svarta köksan hade betett sig emot henne, så sade han till, att henne skulle de taga och rulla i en spiktunna. Så firade de bröllop, så det hördes och spordes öfver tolf kungariken.