emellan ledamöterna, smittades likväl dessa sammankomster till slut af nog mycket spel och dryckenskap. Man vill nu banlysa bränvin och införa öl, men dessa gillen visa, att slagsmål, fylleri, otuktigt tal och spelsjukan rasade i långt högre grad hos dessa öldårar, som de i handlingar och stadgar då kallades, än hos våra bränvinssupare, som dock nu endast höra till den lägre classen. Då man läser om dessa föreningar, måste man likväl medgifva, att folket roade sig på den tiden långt mer än nu, och hade en otalig mängd af lekar som nu äro nästan försvunna. Efter dessa broderlag, bildade sig de heliga Gilden. I stället för det fordna sjelfförsvaret, antogo de den caracteren att understödja fattige Bröder, hjelpa dem ur fångenskap, taga sjuka i omvårdnad m. m., i öfrigt voro de lika utsväfvande. De egde egna hus som kallades Gildstugor; vi känne deraf icke mer än två som varit här.
1. Convivium b. Olavi, St. Olofs Gille, man har funnit ett köpebref med Gillets Sigill, och denna inscription: beati Olavi Lincopiæ.
2. Con. S. Andreæ, St. Andreæ Gille, vid 1360, hvartill en Donation lärer blifvit gjord 1365. Det Kantiska huset har kanske varit något dylikt, äfvensom å tomten der Apoteket är beläget. Denna trakten synes varit upptagen af munkbyggnader.
Då man betraktar de många officianterna vid Domkyrkan, klostren och capellens ledamöter, och den stora andeliga betjening som då brukades, har här verkligen varit en större rörelse, ett större tillopp af folk än man utan denna anmärkning skulle tro, och det synes underligt att Linköping
