vi finna efter dem. Också är icke namnet på Humblebergsgatan utan all betydelse, liksom Biskops-, Preste-, Å- och Storgatan hafva hvar och en sin. Humble betydde i det gamla språket gammal, eller Höfding. Fordom sattes ofta G för H, liksom nu hos Ryssarne, så att af Humle, Humal blef gumme och gammal. Detta tyckes tydligen syfta derhän, att gatan gått till ett höfdingasäte. Vi vilja icke inlåta oss uti tydelser af gamla ord, men märkvärdig och sannolik blir förklaringen då det gamla språket öfverensstämmer med den gamla i jorden ännu talande ruinen. Vi kunna häraf sluta, om vi icke vilja vara alltför misstrogna, att Linköping varit bebodt i hedendomens tid, och att stället haft sin höfding, och således en egen styrelse. Af detta skäl har också de catholske andlige här haft sin förnämsta bostad, som man vid jemförelse med artikeln om klostren tydligen kan finna.
Nerom Landskyrkan var fordom ett moras, som dock efter hand och långsamt bebyggdes, ty för ungefär 600 år sedan kallades den delen af staden Nybygget. Ågatan kallades lilla Stångsgatan, och förde ner till lilla Stångebro, som gick öfver ån helt nära der qvarnen nu är belägen. Vägen dit måtte icke varit farbar, åtminstone alla årstider, ty man måste begagna en gångspång för att komma till lilla bron.
Flera eldsvådor hafva öfvergått staden, såsom på 1150talet, 1388 då K. Albrechts Tyska truppar uppbrände den, 1422 antändes den af åskan, 1463 plundrades den af Christian I:s krigsfolk, äfven 1490, och 1596 voro stora vådeldar, men de mest ruinerande voro åren 1546, d. 5 April och 18 Maj samt den 20 November 1567.
