Huruvida staden sedermera uppbyggdes efter nuvarande plan, eller till en del den förra bibehölls kunna vi icke upplysa, men gamla Stångebro stod länge qvar, och af detta skäl torde någon särdeles stor förändring ej blifvit vidtagen. Det var först 1646 som den nuvarande brons byggande anbefalltes, hvilket dock medtog flera år. Den bekostades af Åkerbo, Bankekinds, Hanekinds och Walkebo Härader. Derefter uppmättes Storgatan af Landtmätaren de Roger, men blef ej färdig förr än 1655, i anseende till många lokal-hinder. Vid samma tillfälle anbefalltes äfven en allmän gaturefning; deraf kunna vi sluta att staden begynte att få sitt närvarande skick, ehuru icke så fullkomligt som efter den stora eldsvådan, natten mellan d. 29 och 30 Januarii 1700, då nästan hela staden, och helt och hållet den inre delen, förvandlades i rök och aska. Elden uppkom i Tullnär And. Lekströms hus vid Stortorget genom en drängs vårdslöshet och arghet, som midnattstid kastade ett ljus i fodret; han blef derföre dömd till döden, men dog i fängelset. Bryggaren Holms och några andra hus kring torget visa i synnerhet den tidens byggnadssätt. Då utfärdades en ny plankarta, som stadfästades af K. Carl XII d. 21 Julii 1700, med den stränghet att inga hus i anseende till de då lemnade frihet-år skulle från rifning förskonas; likväl visar 1734 års karta att många krokiga gator i S:t Kors och Tannefors qvarteren bibehöllos, hvarest elden icke framgått. Vid ändan af Bokhållare-gatan stod ett hus qvar, tvärtöfver Nygatan. Sedermera har den nya bron 1779 och 1780 blifvit byggd af sten till 86 aln. längd och 12 alnars bredd med trenne hvalfbogar, och är nu under reparation, för en entreprenadsumma af 2000 och några hundra R:dr.
