172
Denna jord fördelas åt äldre borgare till ett T:ld och ofta deröfver. De förmögne som erhålla sådane små lappar, tycka att de deraf hafva liten nytta, då de föga kunna befatta sig med bruket, eller få nog afkastning i arrende. De påstå att om jorden blefve lagd på ett ställe, skulle den utarrenderad gifva högre afkastning, och att, om denna summa i stället utdelades åt borgerskapet, så hade de deraf en ofelbar vinst. De fattigare åter, hvaraf en del kunna med sina egna händer arbeta jorden påstå deremot, att den för dem är en synnerlig stor hjelp. De frukta framför allt, att om den blefve sammanslagen i en klunga, skulle de lätt kunna förlora den. En projektmakare kommer då fram med det förslaget, att det vore bättre att använda den, antingen till den försvagade Stadscassans understöd, eller till Embetsmännens lönförhöjning, eller till något dylikt. De förespegla oss då att det kommer på ett ut, ty borgerskapet har deraf, genom lindrigare beskattning, full ersättning. De besinna ej att den just tillhör de gamle borgarne, som utslitit sina bästa dagar i sina yrken, och nu erhålla dessa små jordlotter som ett understöd på gamla dagar. Det äro ju vi, säga de, som då våldföras, som beröfvas den skänk konungar gifvit oss för att begagna i nödens stund, och vi fattige som offras åt det vida rikare gemensamma hela, som hafva sinom tusende utvägar. 1812 togos 2 T:ld 7 k:ld tiU Vejdeplantering, växer der en enda vejdeplanta? Seclers erfarenhet, ända från Pharaonernes tid vittna att de fattiges matta försök att försvara de heligaste, de mest uråldriga rättigheter sällan gälla mot de mäktiges förenade styrka att genom bländande föreställningar tillvälla sig dem. Derföre vilja vi evigt och till det yttersta försvara dessa små jordbitar, såsom
