Härad i Småland. Dråpet blef Matthias dyrt, ty han blef bannlyst, och måste lösa sig derifrån med 400 mark silfver, utom flera andra förödmjukelser.
Nicolaus II., en myndig man, och tillika Riks-Råd. Han förfäktade med serdeles ifver Biskopsstolens egendomar mot Konungens, och hade den djerfheten att sätta K. Albrecht och K. Håkan i Norrige i band. Han insatte Nunnorne och Munkarna i Wadstena kloster och officierade vid den högtidliga invigningen som förrättades samma år af Erkebiskopen. Han var mycket brukad och en bland Bo Jonsons 17 Testamentarier. Som lärd utmärkte han sig genom många lofsånger öfver S:t Brita, och sin öfversättning af Ansgarii lefverne på svenska. Genom sitt stora nit för sin lära och sitt Biskopsdöme blef han canonicerad, och med stor högtidlighet skrinlagd i Linköpings Domkyrka år 1520.
Alltsom Biskoparnes makt och myndighet tilltog tillvällade de sig allt större inflytande uti Riksärenderna och blefvo till slut intagne bland Råderne. Erkebiskopen i Upsala, Jöns Bengtson, uppreste sig mot Carl VIII Knutson och störtade honom från thronen 1457 samt ditsatte genom sina stämplingar Danske Konungen Christian I. Castilius Wase Kettil Carlsson, Biskop i Linköping, kallad Kettil, (hans fader var Gustaf I:s fars farbror) understödde Erkebiskopens och Christians parti emot Kung Carl, men när Christian tog Jöns Bengtson till fånga och förde honom till Danmark, och Kettil såg att Christian traktade efter de rike herrarnas och äfven de andliges egendom, kunde han icke längre fördraga det. Han tog sitt parti som en
