lidit af Christian, med det förord, att detta härad icke kunde inlösas till Kronan under 8000 Stockholmer mark. Midt under dessa oroligheter uppgaf han, smittad af den då började farsoten, sin krigiska själ i Stockholm 1465, men hans lik begrafdes, som det förmenas, härstädes uti Domkyrkans södra Chor. Hans korta embetstid af omkring 7 år uppfylldes af allehanda vedervärdigheter, såsom krig, hunger, pest, uppror och inbördes oenighet. Bland andra olyckor afbrann Skeninge med kyrkor, kloster, kungshus och öfrige byggnader, och återvann aldrig sitt förra anseende.
Henricus Tidemanni var en flitig, verksam och frikostig man. Han vinlade sig mycket om Domkyrkans fullbordande, der han lät inviga en Gudstjenst, kallad Sacrum Aurorae, som bestod uti en högtidlig messa hvarje morgon. Om Wadstena kloster, S:t Catharina och S:t Brigittas canonisation hade han mycket bestyr. Han byggde Linköpings Slott; äfven vid Norshohn och Kongs-Norrby uppförde han stenhus. Lät bygga flera broar af sten, hvaribland Motala bro, hvarest då endast var ett vad. Misstänkt af Sten Sture den äldre för Danskt tänkesätt blef han 1497 gripen och hållen i fängelse.
Hemming Gadd, namnkunnig för sin lärdom, blef af Sten Sture den äldre, då Riksföreståndare, sänd till Rom, att verka mot Konung Hans i Danmark, som nedsvärtade Sturen vid det påfviska hofvet, och traktade efter Svenska Kronan. Gadd uträttade sitt värf med all skicklighet, och vann dervid en sådan gunst hos Påfvarne Sixtus V., Innocentius VIII. och Alexander VI., att han blef den senares Kammarherre och Mathematicus, och
