20
af honom 1502 utnämd till Biskop i Linköping. Under sitt tjuguåriga vistande i Rom hade han likväl satt sig i sådan skuld, att han nödgades begära af Stiftet 1000 dukater, hvilka dock icke beviljades. Hemkommen 1504 på Konung Hans eller Johan II:s lejdebref befattade han sig ej med Stiftet, utan blandade sig i krigsoroligheterna. Efter en långvarig träta med Biskop Arborensis, väl vald men aldrig installerad i Embetet, om flera års inkomster af Stiftet, afsade han sig Biskopsvärdigheten 1512. Han anklagas i historien att hafva hållit än med de Danske, än med de Svenske. Mot ord och lofven blef han af Christian II. förd till Danmark; återkommen med honom var han bland dem som rådde den namnkunniga Sturens Enka, Christina Gyllenstjerna, att afträda Stockholm. I början möttes han af Christina med förakt och harm, och det var nära att Stockholms invånare massakrerat honom, men likväl var det ej utan, att hans trolösa vältalighet och hans förtroende hos allmänheten hade sitt betydliga inflytande på denna märkvärdiga stats-händelse. Man ser sällan förrädaren belönas och likväl händer det att de klokaste män, trotsande sin tids förakt och efterverldens afsky, ofta för ett bländande sken af lycka våga säkerhet, lif och ära. Också hvilade icke det förolämpade fäderneslandets hämdesvärd, ty knappt var blodbadet i Stockholm slutadt, förr än Christian låt afgå befallning till Finland att der afdagataga alla som han fruktade, då äfven Gadden vid Raseborg blef halshuggen.
Johannes Brask, son af Borgmästaren i Linköping Petrus Brask, är född 1464. Han var en kunnig, ganska klok och försigtig man, och kan med skäl räknas bland tidens store Statsmän.
