Den här sidan har korrekturlästs

40

Brigittas uppenbarelser. Han hade sammankallat adelsfanan och nästan hela krigsmakten, för att med ens göra slut på Dackens uppror, ty denne hade efter någon hvila samlat nya krafter, och, uppmuntrad af Hertig Fredrik af Mechlenburg och till och med af Kejsar Carl V, trodde han sig nu göra storverk. Han innehade Småland och en del af Östergöthland, och kunde uppsätta 10,000 man, hvaraf en del ordentligen indelte hade sina Öfverstar. Säteriet Haddorp, 1/4 mil från Slaka, var då en by; der hade 300 man lägrat sig, men blefvo bittida en morgon under sömnen öfverraskade af Abrah. Ericsson, Leyonhufvud, och Botvid Larsson, Ancker, slagne och tillika med byn uppbrände. En annan större tropp hade nära byn gjort en stor förhuggning, men blefvo på Ladugårdsängen dels nedhuggne, dels förjagade, samt beröfvade allt sitt byte. Nils Boye och Jacob Bagge angrepo en stor bondehär på Holveden, der öfver 1000 upproriske stupade; men det förskräckte ej den modige Dacken. Ehuru i ödmjuka termer hade han den förmätenheten att skrifva till Riksens Ständer, som då voro i Linköping, en allvarlig anklagelse mot adelns och fogdarnes hårdhet mot allmogen i mångfaldiga punkter, och deribland att folket ej fick nyttja sina urgamla friheter. Om också en del var grundadt, var likväl mycket öfverdrifvet. Han påstod äfven att silfvret och prydnaderne, som blifvit tagne ur kyrkorna, borde återgifvas; att klostern, latinska messan, och de påfviska ceremonierna måtte återställas. Ständerne voro häröfver uti icke ringa bekymmer. Man afslog icke alldeles en förklaring; Dackens krafter voro icke att förakta; ännu kunde mycket Svenskt blod rinna. Dessutom voro fogdarne icke utan skuld, som genom för mycken stränghet uppretat