Sida:Tollstorp 1834.djvu/70

63

steg fram och frågade om han ej ville bekänna sig brottslig. J hafven hört hvad jag bekänt, svarade han, då jag annammade det heliga Sakramentet. Denna bekännelse var sannfärdig. Jag dör oskyldig, och är för Gud i himlen fri för alla edra oärliga tillmälen. Som redlig man med rent och obefläckadt samvete vill jag ingå i det eviga lifvet. Under gåendet tog han än en hustru, än en jungfru i hand och bad dem icke tala illa om honom och hans medbroder på deras döda mull. När de kommo till ringen ryckte en del af Hingstridarne derur och Stallmästaren Anders Nilsson med sitt manskap intog deras ställe. Gustaf Baner talade då med Bjelken, Possen, Ståhlarm, Horn, Sparren och några andra, hvilket dock ej mycket hördes. Då steg en ung Stockebängel fram med sin hatt på hufvudet och några fjedrar i hatten, tecknande dem till med regementskafveln, och sade: Eder är lof gifvit att tala för Eder. Det är tid till, utropade Baner, sedan man två år våldsamligen hållit oss i fängelse såsom uppenbara ogerningsmän. Sedan frågade han samma Stockeknekt: hvilken skall vara den förste? Som denne sade sig icke veta det bad Baner honom fråga efter. Denne tillsporde Otto Mörner, och återkom med svar: J skolen vara den förste. Som Gud vill, utbrast Baner, det är så godt att vara den första som den eftersta till denna rätten. Derefter begynte Herr Gustaf sjelf psalmen: Herre Gud Fader statt oss bi, &c. sedan den med flera andra var sjungen talade han med stor frimodighet till folket om den orätt som skedde honom, och betygade vid den allsmäktige Guden, hvars ansigte han snart skulle skåda, att han dog oskyldig och trogen sitt fädernesland. Med ett förundransvärdt lugn tog han ett ömt afsked af de