2
Herröder, hvilka förmodligen bodt på Ringarum. När man betraktar det namnkunniga slaget på Bråvalla, der flera tusende Anförare voro församlade till en strid, som ännu väcker vår förvåning, såväl i anseende till kämparnes antal som till deras praktfulla utrustning, kunna vi ej annat än fatta ett stort begrepp om landets dåvarande befolkning. Sveriges och Danmarks Konungar skulle i närvarande stund ej kunna uppbringa ett så stort antal stridbare män, som då hvimlade på denna slätt och på Flottorna i de angränsande fjorderne. Om ock deras bedrifter äro invecklade uti ett fabelaktigt töcken, och efter den tidens anda i fantastiska bilder, som under berättelsernas gång från Far till Son allt mer och mer iklädt sig det underbara, upphöra de likväl ej att vara märkvärdiga, och skola alltid ingifva oss en hög tanka om den tidens storhet.
Dessa betraktelser leda oss till den frågan: Har under hedendomen Linköping varit en medelpunkt för en gemensam rörelse, ett varubytes ställe? När vi kasta en blick på kartan och granska floders och sjöars lägen är det troligt, att förnämsta passagen emellan Östersjön och den fruktbara trakten vid Wettern varit öfver gamla bron öfver Ån Stång. Det synes åtminstone naturligt, att ett sådant läge icke kunde annat än påkalla våra förfäders uppmärksamhet och inbjuda dem till möte, och likväl lemnar oss ej historien, och knappt traditionen, några spår derefter. Kan det komma deraf, att våra förfäder ej kände skrifkonsten, att deras skriftrunor, som ristades i bark, näfver, träd och skinn, endast i ändamål att förvara deras sagor och sånger, hvarpå de satte så stort värde, voro alltför ofullständige
