halvcylinderformade stycken av sykomorens tunna, vita bark och valde slutligen två, som tycktes honom lämpliga. Därpå lade han sig på knä vid elden och skrev med stort besvär någonting på vardera av dem med rödkrita; den ena barken rullade han ihop och stoppade i fickan på sin jacka, den andra lade han i Joes hatt och flyttade den en bit från dess ägare. I haten lade han åtskilliga för en skolgosse dyrbara skatter av nästan omätligt värde, bland annat en bit krita, en guttaperkaboll, tre metkrokar och en sådan där marmorkula, som säges vara »av riktigt äkta kristall». Därpå smög han sig försiktigt och gående på tå in bland träden, tills han trodde sig vara utom hörhåll, då han genast började springa av alla krafter i riktning mot sandbanken.
Sida:Tom Sawyers äventyr 1913.djvu/135
Den här sidan har korrekturlästs
131
FJORTONDE KAPITLET
