»Så sant jag sitter här, gjorde jag inte det! Gjorde jag inte, Mary? Gå på!»
»Och så… och så ja, jag är inte riktigt säker, men det förfaller mig, som om tant sa' till Sid, att han skulle gå och… och…»
»Nåå? Nåå? Vad sa' jag han skulle göra? Vad sa' jag han skulle göra?»
»Jo, tant sa', han skulle… han skulle… jo, han skulle stänga dörren.»
»Du milde heller! Aldrig har jag då i mina dar hört maken! Kom nu inte och säg mig, att en dröm inte har något att betyda! Det här ska' jag då tala om för Sereny Harper, innan jag blir en timme äldre. Det ska' minsann bli roligt att höra, hur hon ska' kunna bortförklara det här med sitt struntprat om vidskepelse. Gå på, Tom!»
»O, nu kommer jag ihåg allting så klart som dagen. Sedan sa' tant, att jag inte var elak, utan bara full av upptåger och tanklös och yr, och att jag inte rådde för det mer än… än… jag tror det var en fölunge eller någonting sådant.»
»Ja, just så var det! O, du mildeliga heller! Gå på, Tom!»
»Och så började tant gråta.»
»Det gjorde jag. Ja, det gjorde jag, och det var inte första gången minsann. Nå, än sedan?»
»Jo, så började fru Harper gråta, och sa', att Joe var så han också, och hon önskade, hon inte hade slagit honom för att han hade tagit grädden, för hon hade kastat bort den själv…»
»Tom, det var en andens ingivelse över dig — du profeterade — just det gjorde du! O, så underbart! Gå på, Tom.»