huvudet och kunde på en stund ej komma sig för att svara något, men slutligen sade han:
»Jag önskar, att jag inte hade gjort det, tant — men jag tänkte mig inte för.»
»O, barn, du tänker aldrig. Du tänker aldrig på någonting annat än din egen själviskhet. Du kunde tänka på att komma över hit hela den långa vägen från Jacksons ö under natten för att få skratta åt vår sorg och du kunde tänka på att dra mig om näsan med din lögn om en dröm, men du kunde aldrig tänka på att ha medlidande med oss och rädda oss från sorg.»
»Jag ser nu, tant, att det var elakt gjort, men det var inte min mening att vara elak — sannerligen det det var. Och för resten var det inte för att få skratta åt er, som jag kom hit den där natten.»
»Vad kom du för då?»
»Det var för att säga er, att ni inte skulle vara oroliga för oss, för vi hade inte drunknat.»
»Tom, Tom, jag skulle varit den tacksammaste människa i hela världen, om jag kunde tro, att du någonsin haft en så god tanke som så, men du vet själv, att du inte har haft det — och jag vet det, Tom.»
»Nej, det är riktigt, riktigt sant, tant. Jag vill dö på fläcken, om jag inte gjorde det.»
»Nej, Tom, ljug inte, du får inte göra det. Det gör bara saken hundra gånger sämre.»
»Men det är inte en osanning, tant — det är sant. Jag ville tant inte skulle vara ledsen — det var bara därför, som jag kom hit.»
»Jag ville ge hela världen, om jag kunde tro det — det skulle väga opp en hel mängd med synder,
