rädd och hopplös samt belagd med tunga bojor, och placerades så, att alla de nyfikna blickarna kunde stirra på honom. Icke mindre i ögonen fallande var Indian-Joe, vilken liksom alltid såg känslolös ut. Åter blev det tyst en stund, och så anlände domaren, och fiskalen förkunnade, att sessionen tog sin början. Därpå följde de vanliga viskningarna mellan lagkarlarna och hopsamlandet av papperen. Genom alla dessa förberedelser och uppskov väcktes hos de närvarande en stämning av spänd väntan, som var lika tryckande som fängslande.
Nu framkallades ett vittne, som bestyrkte, att han hade träffat på Muff Potter, då denne höll på att tvätta sig i bäcken tidigt på morgonen samma dag mordet upptäcktes och att denne genast hade smugit sig bort. Efter att hava framställt ytterligare några frågor, sade allmänna åklagaren:
»Svaranden får fråga vittnet.»
Fången lyfte för ett ögonblick ögonen, men slog ned dem igen, då hans egen advokat sade:
»Jag har inga frågor att göra.»
Nästa vittne intygade, att kniven hade anträffats i närheten av liket. Allmänna åklagaren sade:
»Svaranden får fråga vittnet.»
»Jag har inga frågor att göra», svarade Potters advokat.
Ett tredje vittne tog på sin ed, att han ofta hade sett kniven i Potters ägo.
»Svaranden får fråga vittnet.»
Potters advokat avstod åter från rätten att framställa några frågor.
