fasaväckande dåd under inflytandet av ett genom dryckenskap framkallat blint och oansvarigt delirium. Vi hava ändrat åsikt — vi skola icke anförs detta till vårt försvar. (Till vaktmästaren): Kalla in Thomas Sawyer!»
Vartenda ansikte förrådde häpen förvåning, icke ens Potters undantaget. Allas blickar riktades med nyfiket intresse på Tom, när han reste sig och tog sin plats på vittnenas bänk. Gossen såg nästan fånig ut, så förfärligt rädd var han. Eden förestavades för honom.
»Thomas Sawyer, varest var ni den sjuttonde juni ungefär vid midnatt?»
Tom kastade en blick på Indian-Joes järnhårda ansikte, och hans tunga svek honom. Alla närvarande lyssnade under andlös tystnad, men ännu vägrade orden att gå över gossens läppar. Efter några ögonblick fick han dock tillbaka en smula av sina krafter och lyckades inlägga tillräckligt därav i sin röst, för att en del av åhörarna kunde höra hans svar:
»På kyrkogården.»
»Var god och tala litet högre. Var inte rädd. Ni var…?»
»På kyrkogården.»
Ett föraktligt leende flög över Indian-Joes drag.
»Var ni någonstädes i närheten av Horse William grav?»
»Ja.»
»Tala en liten smula högre. Huru nära var ni?
»Så nära som jag är till er.»
