Intet resultat. De knogade på ännu en halv timme. Ännu intet resultat. Då sade Huck:
»Gräva de alltid ner det så djupt som här?»
»Ibland — inte alltid. Inte vanligen. Jag är rädd vi inte fått tag i stället.»
De valde ett annat ställe och började igen. Arbetet gick nu något långsammare, men de gjorde dock framsteg. De fortsatte en stund att gräva under tystnad. Till sist lutade sig Huck mot sin skyffel, torkade bort svettdropparna ur pannan med rockärmen och sade:
»Var tänker du gräva nästa gång, sedan vi fått det här?»
»Jag tänker vi kanske skulle ta ihop med det där gamla trädet, som står där borta på andra sidan om Cardiff Hill, bakom änkans hus.»
»Ja, det är bestämt ett bra ställe. Men kommer inte änkan att ta det från oss, Tom? Det är på hennes mark.»
»Hon ta det från oss! Nog skulle hon kanske ha lust att försöka alltid, men den som finner en sådan här gömd skatt, han äger den. Det gör alldeles detsamma, på vilkens mark det är.»
Detta var tillfredsställande, och arbetet fortsattes. Om en stund sade Huck:
»Ta mig katten måste vi inte vara på orätt ställe igen. Vad tror du?»
»Ja, det är mycket besynnerligt. Jag kan inte alls begripa det. Ibland beror det på trollpackor; kanske det är de, som ä' framme här.»
»Inte! Trollpackorna ha inte någon makt om dagarna.»
»Ja, det har du rätt i. Jag tänkte inte på det. O,
