mer. De hade inte några verktyg kvar att arbeta med, och vad tjänade det då till att väcka upp er och skrämma er till döds? Mina tre negrer stodo på vakt vid ert hus hela den övriga delen av natten. De ha nyss kommit tillbaka.»
Flera besökande kommo, och historien måste berättas om och om igen under ett par timmars tid.
Det var icke någon söndagsskola, så länge ferierna varade, men ändå kom hela staden tidigt till kyrkan. Den märkliga händelsen blev noggrant diskuterad. Det kom underrättelse, att man ännu icke hade upptäckt något spår av skurkarne. Efter predikans slut skyndade fru Thatcher efter fru Harper, när denna gick ut genom gången med hela massan av åhörare, och sade:
»Tänker min Becky sova hela dagen? Jag kunde just förstå, att hon skulle bli alldeles dödstrött.»
»Din Becky?»
»Ja!» med en häpen blick. »Har hon inte varit hos dig i natt?»
»Nej!»
Fru Thatcher bleknade och sjönk ned på en bänk, just som tant Polly, livligt samspråkande med en väninna, kom och gick förbi. Tant Polly sade:
»God morgon, fru Thatcher God morgon, fru Harper! Min gosse har inte kommit hem än. Jag tänker att Tom varit hos någon av fruarna i natt, och nu är han rädd för att komma i kyrkan. Han ska' nog få för det.»
Fru Thatcher skakade sakta på huvudet och blev blekare än förut.
»Han har inte varit hos någondera av oss», sade
