älsklig liten blåögd varelse med gullgult hår, som var flätat i två långa flätor, vit sommarklänning och broderade byxholkar. Den nyss lagerkrönte hjälten föll, utan att ett skott hade avlossats. En viss Amy Lawrence försvann med ens ur hans hjärta och lämnade icke ens minnet kvar efter sig. Han hade trott, att han älskade henne över allt annat, han hade ansett sin böjelse helig, och se, det var endast ett litet, snart övergående tycke. Han hade hållit på och friat till henne i flera månader, och hon hade givit honom sitt ja för knappast en vecka sedan; han hade varit den lyckligaste och den stoltaste gosse i världen under endast sju korta dagar, och nu hade hon inom ett enda kort ögonblick försvunnit ur hans hjärta liksom en främling, som gjort en tillfällig visit.
Han tillbad denna nya ängel med förstulna blickar tills han såg, att hon hade upptäckt honom; då låtsades han inte veta, att hon fanns till och började att genom en hel mängd pojkaktiga upptåg söka vinna hennes beundran. Han fortsatte en liten stund att göra sig till, men mitt under ett av sina allra djärvaste gymnastiska konstycken sneglade han åt sidan och såg, att den lilla flickan tog vägen mot huset. Tom gick nu genast fram till planket och lutade sig mot det i hopp, att hon skulle dröja kvar ännu en liten stund. Hon stannade ett ögonblick på trappan, men vände sig sedan mot dörren. Tom höjde en tung suck, när hon satte foten på tröskeln, men strax därpå lyste det till i hans ögon, ty hon hade kastat en pensé över planket, strax innan hon försvann. Gossen sprang fram och stannade på ett par fots avstånd från blomman, skuggade för ögonen
