XXXIV.
Inom några minuter hade nyheten spritt sig kring staden, och ett dussintal båtar, fullastade med män, voro på väg till Mc Douglas' grotta, och ångfärjan följde snart efter med en hel mängd passagerare. Tom Sawyer befann sig i samma båt som domaren Thatcher.
Då porten till grottan öppnades, visade sig en sorglig syn för de närvarande i den osäkra belysning, som rådde på stället. Indian-Joe låg utsträckt död på marken med ansiktet tätt intill dörrspringan, som om hans trängtande ögon hade ända intill det sista ögonblicket varit fästa vid ljuset och vid den fria världens fröjd därutanför. Tom kände sig rörd, ty han visste av egen erfarenhet, huru denne eländiga stackare hade lidit. Men oaktat hans medlidande med honom väcktes, kände han dock även på samma gång en obeskrivlig lättnad och trygghet, vilket mer än allt annat uppenbarade för honom, huru oerhört stor hans fruktan varit ända sedan den dag han höjde sin röst mot denne blodtörstige och laglöse man.
Indian-Joes bowiekniv låg bredvid honom med
