Den här sidan har korrekturlästs
27
TREDJE KAPITLET
Nära att kvävas sprang vår hjälte upp med en återupplivande fnysning; det hördes en susning av ett föremål, som kastades efter honom, en frammumlad ed, ljudet av skallrande glas, och en liten otydlig gestalt klängde över planket och försvann i mörkret.
Vid skenet av en talgdank översåg Tom sina kläder och utan att öka sina mödor med en bön, kröp han till kojs.
