eller säga alldagliga saker; och man grävde till och med upp deras föregående historia och upptäckte, att den hade att uppvisa många drag av en i ögonen fallande originalitet. Stadens tidning offentliggjorde ett och annat ur de två gossarnes liv.
Fru Douglas lånade ut Hucks penningar mot sex procents ränta, och domaren Thatcher gjorde på tant Pollys begäran detsamma med Toms. De hade vardera en inkomst nu, som helt enkelt var vidunderligt stor — trehundrasextio dollars — nära en hel dollar om dagen hela året om! Det var precis vad pastorn fick — nej, vad han hade löfte om att få, men vanligen aldrig kunde samla in. I dessa gamla enkla tider var en och en fjärdedels dollar i veckan nog till husrum, mat och skolavgift för en gosse — ja, till kläder och tvätt åt honom också för den skull.
Domaren Thatcher hade fått stora tankar om Tom. Han sade, att ingen vanlig gosse någonsin skulle hava kunnat skaffa hans dotter ut ur grottan. Då Becky i största förtroende talade om för honom, huru Tom i skolan hade tagit emot stryk i hennes ställe, blev domaren synbart rörd, och när hon bad om förlåtelse för den stora osanning, som Tom hade sagt för att flytta denn avbasning från hennes till sina egna skuldror, sade domaren med en bestämdhet, som hedrade honom, att det var en fin, en ädelmodig, en storartad osanning — en osanning, som var värd att hålla upp huvudet och på historiens blad gå sida vid sida med George Washingtons berömda »Sanning om yxan»! Becky tyckte, att hennes fader aldrig hade sett så ståtlig och stolt ut, som när han gick över golvet och stampade med
