»Men, Tom, du har ju alltid varit vänlig mot mig — inte vill du väl utesluta mig, säg, Tom? Inte kan du väl vilja göra det, eller hur, Tom?»
»Jag skulle inte vilja göra det, och jag vill det inte heller, men vad skulle människorna säga? Jo, de skulle säga : 'Puh! Tom Sawyers band! Det är snygga figurer i det!' Med det skulle de mena dig, Huck. Du skulle inte tycka om det, och inte jag heller.»
Huck var tyst en stund, upptagen av den strid, som pågick inom honom. Slutligen sade han:
»Nå, så går jag väl tillbaka till frun då på en månad och tar ihop med det igen för att si, om jag kan stå ut med det, bara du vill låta mig komma in i bandet, Tom.»
»Bravo, Huck! Det gör du rätt i! Kom med mig nu, min gubbe, ska' jag be frun, att hon släpper efter tyglarna en smula åt dig.»
»Vill du det, Tom? Nej, vill du verkligen det? Det var snällt av dig. Om hon bara vill låta mig slippa ifrån litet av det allra värsta, så ska' jag röka i smyg och bannas i smyg och slå mig igenom eller spricka. När ska' du sätta opp bandet och bli rövare?»
»Tvärt på skivan! Vi ska' kalla tillsammans pojkarna och kanske ha receptionen i kväll.»
»Va', vad för slag?»
»Receptionen.»
»Vad är det?»
»Det är att svära, att vi ska' stå varandra bi och aldrig tala om bandets hemligheter, om man också skulle bli hackad i småbitar, och döda vem som helst
