VI.
Måndagsmorgonen var Tom Sawyer vid ett miserabelt lynne; han var alltid det på måndagsmorgnarna, emedan då en ny lång veckas lidanden i skolan började. Vanligen började han den dagen med att önska, att han icke haft någon fridag, då denna endast gjorde det så mycket mera förhatligt att gå tillbaka till fångenskap och bojor.
Tom låg och tänkte. Efter en stund föll det honom in en önskan, att han vore sjuk; då kunde han stanna hemma från skolan. Här fanns en svag möjlighet. Han genomgick noga sitt hälsotillstånd, men fann icke några krämpor och gjorde om sin undersökning på nytt. Nu tyckte han, att han upptäckte några symptomer till kolik, och han började att med glada förhoppningar uppmuntra dem. Men de blevo snart svaga och dogo om en stund alldeles bort. Han funderade vidare. Plötsligt upptäckte han någonting: en tand i överkäken satt lös. Detta var lyckligt; han stod i begrepp att börja jämra sig till en liten början, då det föll honom in, att om han kom inför domstolen med detta argument, skulle hans tant draga ut tanden, och det skulle
