Sida:Tony växer upp 1922.djvu/103

Den här sidan har korrekturlästs

97

missöden? Alltid är det en eller annan som slår sig eller har sönder något.

Eddi slog ut lingonsaft över »tjocka Lisas» vita klänning, sidenrosett och allt. Vi tyckte att han kunde nöjt sig med ett glas! Men han lyfte den tunga karaffen och skulle med en artighet, ovan för honom själv, hälla i saft åt Lisa. Hans hand slant. Han tappade inte karaffen, vilket i någon mån räddade hans ära, men saften flödade som en röd flod över den stackars flickan. Hon skrek förfärligt och rusade på Eddi och luggade honom duktigt, och han var så häpen att han lät henne lugga och bara ruskade litet på sig, utan att säga ett ord. »Tjocka Lisa» fördes av sin mamma bort från skådeplatsen för sina nederlag, och vi andra fortsatte hjärtlöst vår dans.

I kotiljongens glada virrvarr var jag nära att svika Sten för en annan, som vi alla kallade för »den nye gossen». »Den nye gossen» hade varit ny ett helt år och kom från huvudstaden. Men eftersom ingen kommit efter honom, fortsatte han att vara »den nye». Han var mycket ordentlig, mycket fläckfri, mycket blek, och han hade, o höjd av elegans, handskar på händerna! Handskar inne! Dessa handskar förtrollade mig. När man dansade med de andra gossarna slöto

7. — v. Krusenstjerna, Tony växer upp.