129
kanske gör Jesus ledsen genom att ej bedja till honom. Då ber jag till Jesus. Men Den Helige Ande då? Jag ber också till Den Helige Ande, fastän jag ej är säker på om den Helige Ande endast är en vit duva eller ett skimrande ljus, likt ett stjärnfall mellan himmel och jord. Och medan jag ber, ser jag Gud med mörk min stå högst uppe i himmelen som på en estrad och litet nedanför Jesus med de goda ögonen och med utsträckta armar, som jag sett honom på målningar. Jag tycker mer om Jesus än om Gud, och jag är rädd för att Gud som vet allt även skall läsa detta i mitt hjärta. Ibland är Gud ond på mig, och då föreställer jag mig, hur han rasar uppe i sin himmel, och jag tycker mig höra, hur han med vredgad röst ropar mitt namn. Då gräver jag ned mig bland sängkläderna och gråter av förtvivlan, ty Gud är som blixten som kan finna mig överallt, och jag kan icke fly undan Honom.
Rädslan för Djävulen är åven stark, och varje kväll innan jag somnar säger jag, i det jag vänder mig till höger:
— Godnatt, alla mina små änglar! Och därpå genast i en högljudd viskning till vänster: Gå din väg, du otäcke djävul!
En av alla himmelens änglar är min skydds-
9. — v. Krusenstjerna, Tony växer upp.
