142
ingen annan törs, och vid en av regementets fester släpper han upp en väldig ballong som svävar högt över våra huvuden med överstens och överstinnans namn målade i stora bok- stäver på ett brett band.
Översten, farbror Rutger Hastfehr, är en smärt man av medellängd, livlig, humoristisk och populär. Han ser utomordentligt bra ut, då han sitter till häst framför sitt regemente, och jag beundrar honom i smyg och tänker att när jag gifter mig vill jag att min man skall vara precis lik farbror översten.
Och de andra! Solbrända, starka unga män som tala högt och skratta bullersamt och i allmänhet göra sig till sin fördel i den åtsittande mörkblå uniformsrocken kantad med gula ränder. Hela dagen äro de i rörelse ute på den solheta slätten, och om aftnarna dricka de iskall punsch på verandan, omsvävade av tjocka cigarrettmoln. Jag uppsnappar ibland deras historier. Man har »städat» hos en kamrat, och man skrattar som pojkar åt offrets förargade min, då han kommer in i sitt rum och finner alla möbler upp och nedvända, ett handfat i sängen, byrålådorna utdragna och böcker och kläder i en hög mitt på golvet. Man skämtar även mycket om regementets originelle hjulbente