150
— Jag skall köpa julklappar.
— Jag följer med!
Han vänder och går bredvid mig. Ibland snuddar hans rockärm mot mig i blåsten, och en gång makas vi båda tätt upp mot en husvägg av en snöplog som kör förbi. Vi stå ett ögonblick stilla.
— Så vit snön är! säger han, då snöplogen kastar snön ända fram till våra fötter.
— Ja, så vit!
Jag ser på snön, men känner hans närhet med en ilning ända ned i tåspetsarna.
Inne i bokhandeln är fullt med folk. Jag skall ha en bok åt Pa, men jag är ej säker på vilken. Jag tittar på kadett Puke, där han står och vänder på böckerna och talar med bokhandelsbiträdet. Han är lång och välväxt med ett utomordentligt sympatiskt ansikte, vars djärva, säkra haka ger det en manlig fasthet, som ögonens uttryck icke motsäger. Han vill att jag skall köpa en bok som just kommit ut om äventyr i Afrika.
— Sådana där böcker om upptäcktsresor och med fotografier tycka herrar alltid om, säger han.
Jag böjer mig för hans auktoritet och låter boken slås in. Jag skall ha lack också och
