154
Julgranen! Jag är redan i trappan och smyger mig ned i salen, insvept i en av mina filtar. Därnere tänder jag det elektriska ljuset. Ja! Där står den i hörnet, den älskade julgranen! Pa klädde den i går kväll. År ut och år in har den haft samma julgranssaker. En ängel i toppen, flaggor, ljus, blänkande bollar, karameller som tant Eleonora kokar och sedan lindar in i silkespapper av alla möjliga färger, och över alltsammans en slöja av glitter. Å, så den doftar! Granbarren picka mot huden, då jag för händerna över en grankvist, och jag skrattar för mig själv. Jag tar ett par danssteg framför den och ger den en hastig slängkyss. Så upp igen! Filten släpar efter mig i trappan, och när jag hunnit halvvägs uppför trappan, sticker Pa plötsligt ut sitt rufsiga huvud ur sin dörr därnere.
— God jul, Pa! Tack för tidningen!
Han knyter skrattande näven åt mig och försvinner åter in i sitt rum, efter att ha ropat:
— God jul! Sov gott!
Och då jag kommit ner i den varma sängen, somnar jag igen med jultidningen på täcket och marsipangrisen mot min kind!
