175
— »Vojla, sade greven, ty han var av fransk härkomst!» skrattade Maud och sjönk ned på en braskudde bredvid mig.
Hon lade händerna i mitt knä och grep om chokladpåsen. I skenet från brasan valde hon ut en stor chokladbit med en valnöt i och stoppade i min mun. Jag såg ned på hennes hår, som var glänsande och vågigt. Brasan och skymningen tillsammans skapade en varm förtrolig stämning. Mauds svärmiska ögon mötte en sekund mina.
— Låt oss prata, sade hon, och stödd mot mitt knä vände hon sitt ansikte mot elden.
Ovan som jag var att umgås förtroligt med en flicka av min egen ålder, satt jag tyst och kände värmen från hennes arm bränna mot mitt ben. Jag flyttade litet på mig, och Maud skrattade plötsligt till.
— Du! sade hon. Har du läst Blicher-Clausens »Farbror Frans»?
— Nej! Är den vacker?
— Underbar!
Maud sträckte handen bakom sig och tog boken, som låg på en stol.
— Hör här!
Hon läste upp några valda stycken, som jag såg att hon strukit för med blyerts. I mitt
