178
den nye pastorsadjunkten som kommit på morgonen och som jag hade hört så mycket talas om.
— Och då kände du det?
Maud såg på mig med stora tankfulla ögon.
— Jag vet inte, Tony! Det där kom inte som en blixt, och därför är jag inte säker på att han är den rätte. Det kom så småningom och svepte över mitt hjärta som en mild vind.
Vi sutto tysta en stund, därpå frågade Maud med låg röst:
— Har du någon gång blivit kysst?
Jag kände, hur jag plötsligt blev het.
— Nej, aldrig! sade jag.
Och med ens steg det upp en häftig längtan inom mig att Maud skulle berätta om sin erfarenhet därav, och berätta utförligt! Hennes hand sökte min, och som i tankarna smekte hon den sakta, mer jag märkte det knappast.
— Och du? frågade jag.
— Det var en eftermiddag, sade Maud. Pastor Ek och jag voro ute och gingo i skogen. Vi talade om religion, om Gud och frälsningen och allt det där. Det var en smal stig vi gingo på, och han var alldeles bakom mig. Då kände jag plötsligt hans hand glida in under min arm. Jag började gå fortare, men hans arm trycktes
