191
synliga tecknen på att denna förvandling skett inom mig, föreföll mig som en upptäckt av något hemskt och onaturligt. Den skrämde mig, därför att min okunnighet var så stor och därför att jag ej visste att alla kroppsliga funktioner ha ett bestämt mål. Den första tiden tyckte jag att allt vad jag såg hade ett skimmer av utgjutet blods och blossande blygsels färg. Ett purpurskimmer, som på en gång kom mig att känna det, som om något dödats och som om en ny och obekant tids morgon långsamt och rodnande gått upp.
I oktober började jag gå och läsa för kyrkoherden.
Vi voro endast tolv flickor som ett par gånger i veckan samlades i kyrkoherdens sal. Rummet var stort och skumt med mörka, stoppade möbler. Vi sutto i en ring kring bordet, där kyrkoherden själv placerat sig i en hög stol som en domare i en rådsal.
Han var en liten bredaxlad man, redan över sextio år, med mörkt, kort skägg, mittbenat grånat hår och ett par glänsande, djupt liggande ögon. Hans ansikte var strängt och allvarligt, men munnens uttryck doldes av skägget.
Något liknande ångest intog mig, när jag första gången satt i denna dystra sal. Ljuset
