199
Att döma av min fars bibliotek, tycktes han själv mest ha älskat de engelska författarna. De passade så väl samman med hans kynne. Ännu medan jag skriver dessa rader, förefaller det mig som om lukten av tobak och böcker, varav min fars rum var inpyrt, sticker mig i näsan, och halvt väntar jag att få höra ljudet av hans hastiga steg på sandgången utanför fönstret.
XXXVII.
Skolflickor ha, jag vet ej varför, en fullkomlig passion för att bilda föreningar.
Föreningsraseriet börjar redan i de första klasserna. En dag komma några av småflickorna till skolan och ta med viktiga miner av sig kavajerna. De andra betrakta dem misstänksamt och avundsjukt. Och varför? Flickorna ha hjärtblå rosetter på sina blusar över den plats där hjärtat pickar och tickar som en liten klocka. Se där! En förening har bildats. Antingen träffas de hos varandra och sy julklappar tillsammans eller ha de hittat på något annat. De svepa alltid en hemlighetsfull slöja över sina förehavanden, och den som förråder
