204
tycke» anses flickor emellan för något avundsvärt. Det är något som kommer fram och gör sig gällande i blicken eller bara genom ett särskilt sätt att gå och föra sig på.
Vi slogo oss därefter ned i Lenas vita flickrum och togo fram det fattiga barnets ofärdiga klädesplagg. Lena själv sydde på klänningen, som var av rödrandigt tyg och redan såg ganska begagnad ut.
— Såg ni tant Jonson i dag, flickor? sade Lena. Hon hade en gräslig blus på sig med röda knappar! Kan människan gå i giftastankar?
— Så länge det finns liv, finns det hopp! anmärkte Hildur och bet som en sömmerska av tråden med länderna.
— Och tant Lindgren sedan! utbrast Sigrid. Har ni sett, hur hon gör sig till för musikläraren? Det är rent hemskt!
— Han är visst inte bättre! sade Lena med glänsande ögon. Och hans hår blir yvigare för var dag. Vet ni, jag tror att han har en valk i håret! Hur kan han annars få det att stå så där! Jag har alltid en väldig lust att ta battongen och rekognoscera terrängen.
— Hör du Lena! Du hade bestämt ätit krita i dag för att slippa ifrån sången?
