209
— Hade du plågor?
Handarbetena fingo vila i knäet, medan vi, intresserade och hela, talade om detta.
— Det är därav de små barnen bli till, sade Lena högtidligt.
Det var första gången jag hörde härom. Jag visste väl att de små barnen skapades i moderns liv, men det var också allt.
— Å, är det så? utbrast jag plötsligt. Det visste jag inte!
De andra flickorna sågo förvånade på nig. Maud skrattade.
— Du är verkligen det oskyldigaste på jorden! mumlade hon.
Ingen hörde på Mauds anmärkning. Tysta sågo vi framför oss. Tanken att på oss berodde kommande släkters liv var på engång förfärlig och ljuvlig.
Elsa började åter ivrigt bläddra i »Äktenskapet», som om hon sökt efter något särskilt.
— Här tror jag… utbrast hon blossande röd. Nej, du får inte titta! Jag skall läsa det tyst för mig själv!
Just då tog det i dörren, och Elsa hann nätt och jämnt stoppa undan den frestande lektyren, innan Lenas mamma steg in. Hon stannade inte länge, ty hon skulle bort på supé, men
14. — v. Krusenstjerna, Tony växer upp.
