Sida:Tony växer upp 1922.djvu/240

Den här sidan har korrekturlästs

234

du är bestämt lik en liten statyett jag har därhemma av en naken flicka. Du måste se den en gång! Hennes midja är så rund och fin och hennes barm också, och brösten höja sig litet, som om de ville blomma, fasta och fyllda av kraft!

Hennes hand hade redan hunnit upp till mitt bröst, och jag mötte hennes glänsande blick. Jag böjde mig åt sidan, och armen sjönk åter ned i mitt knä.

— Du mår inte bra! sade jag oroligt.

Hon skrattade.

— Du lilla nyckelpiga! sade hon. Hur är det visan låter:

»Flyg åt öster,
flyg åt väster!»

Jag har glömt det.

När jag gick, kysste jag henne helt varsamt på hennes heta kind. Hon låg alldeles stilla och såg leende på mig.

— Du är söt i alla fall! sade hon.