240
Käraste Maud!
Tack för dina båda brev, som voro så roliga att få!
Det gläder mig att du redan tycks vara bättre! Att jag ej skrivit förr, beror nog på att jag ju först ville gå den där vägen för att möta Bo. Första gången jag gick regnade det, och många herrar i regnrockar och med uppslagna kragar kilade förbi mig, men ingen Bo! En annan gång gick jag också där klockan fyra, men då fanns inte heller Bo. Slutligen började jag tro att du misstagit dig på tiden! Men i går mötte jag honom. Han stannade genast, och vi gingo en stund tillsammans i allén. (Han tycks då ej vara så noga med att komma precis till den där lektionen!) Han frågade strax efter dig. Och han sade att han var så ledsen över att du hade rest och att du var sjuk. Så där hör du! Han bad även hälsa dig mycket!
I skolan är allt sig likt, men jag tycker att det är tomt efter dig. Lena är den enda av flickorna i vår klass som har blivit bjuden på gymnasistbalen i december. Nu talar hon jämt
