281
med scenen som utspelades i Mauds rum den där aftonen, visste jag inte heller. Men det var som om mina tankar mot min egen vilja tänkt ut den associationen, och sedan kunde jag ej lämna den. Vad hade hon gjort med lilla Emy? Åter mindes jag uttrycket i Mauds ögon, då hennes hand trevade under min kjol. Var Emys hud så där frestande vit?
Alltsammans kvalde mig, och jag försökte fästa mina tankar på annat.
Skolan var slut för dagen. Flickorna ryckte ivrigt åt sig sina ytterkläder i korridoren och rusade ut, men jag blev tveksamt stående. Var fanns Maud? Hade hon lämnat skolan, eller var hon ännu kvar hos föreståndarinnan? Det senare var knappast troligt. I detsamma hörde jag rasslandet av tunga kjortlar mot golvet, fröken Melander gick förbi mig. Hennes av rynkor genomkorsade ansikte hade ett bekymrat uttryck, och jag fick mig en skarp blick från de grå ögonen. Hon försvann in i ett rum vid slutet av korridoren.
Då jag skulle ta min kappa, stötte jag emot något bakom den. Jag drog hastigt undan plagget, och i den skumma dagern såg jag, att det var Maud. Hon satt på galoschhyllan med ryggen stödd mot väggen.
