315
blommor och buskar, och det susade sakta i
breda, starka kronor.
Lilla Ulla stod framför den höga spegeln. Hon var endast iklädd ett tunt vitt linne, strumpor och snörliv. Hon hade lossat snörlivsbanden och sökte nu dra till dem hårdare kring sitt runda liv, allt under det hon grimaserade och bet i sin röda underläpp.
— Oj! Oj! mumlade hon. På det här sättet blir man ju så tilltäppt, att man ej kan få ned en bit mat!
— Du skulle ha en annan form på snörlivet, sade den smärta Tyra och granskade henne kritiskt.
Med en olycklig min i sitt upphettade ansikte vände sig Ulla till henne.
— Varför säger du inte hellre att jag skulle ha en annan form på mig själv? utbrast hon andfådd.
— Ulla är bra som hon är, avgjorde Ingegerd på sitt lugna sätt. Det är bara fånigt att snöra sig!
Tyra svängde sig på klacken. Hon stod litet bredbent som en pojke i sina tunna kalsonger med händerna nedstuckna i sprunden. Hon beundrade själv sina vackra ben i spegeln.
— Jag ser ut som ett oanständigt vykort! sade hon småbelåtet skrattande,
