316
— Det behövs bara en sådan där vers under som man läser i cigarrbutikernas fönster, inföll Henriette, som satt uppkrupen på sängkanten i sin långa nattskjorta.
— Hör på den lilla! Läser du sådant?
Henriette föredrog en värdig tystnad, medan hon lät borsten glida genom sitt långa hår.
Jag tittade ut över rummet, och mina blickar stannade på Hedvig. Hennes glänsande hår låg uppkastat över kudden, varemot hon lutade huvudet, händerna höll hon knäppta bakom nacken. En penjoar kantad med spetsar föll ned över hennes gestalt, och en liten spetsig toffel stack fram under det lätta tyget. Hon vaggade litet av och an med kroppen och gnolade på den melodi, efter vilken vi nyss hade dansat ute i salen.
— Finns det något härligare än att dansa sade hon. Ingenting är bättre!
De andra nickade instämmande och stirrade drömmande framför sig. Helt säkert såg var och en någon särskild episod ur sitt lilla flickliv, och jag kände det som en plötslig tomhet att jag ej tyckte mig ha något att minnas.
— Flickor! Såg ni Märta Stierncronas bröllop? frågade Ulla som en logisk fortsättning på sin egen tankegång. Tycker ni inte, att Jakobs
