318
— Jag tycker inte du har någon vidare värdig föreställning om äktenskapet, kära Ingegerd, sade hon med låtsat allvar i rösten. Hör ni, Ingegerd tänker bara på hur hennes blivande man, en herre alltså, skall titta på hennes små linnekrimskrams och byxremsor! Våra mormödrar hade en hederlig nattskjorta av tjockt lärft, och därmed var det punkt.
Ingegerd blev röd.
— Jag menade inte så, sade hon.
— Tänk att gifta sig! mumlade Hedvig, så underbart det skall vara att ha någon som alltid följer en med ögonen och som dyrkar en!
— O ja! suckade lilla Ulla och slet i sina snörlivsband.
— Men det är då inte alltid så säkert, att man blir lycklig, invände jag svagt.
Men mina ord väckte allmänt ogillande.
— Annars gifter man sig väl inte! sade Hedvig.
Deras framtid var så säker, och de sågo sitt liv framför sig som en solskensljus väg, där en underbart vacker löjtnant, kanske från Hästgardet, sträckte fram sin hand som stöd för deras små ridstövlar, när de svängde sig upp på hästryggarna.
— Min man, sade Tyra, skall vara kolossalt rik och ha många gods och hästar, och jag
