336
— Varför är inte Tony snäll och vill vara med mig? sade Claes, som så lätt gått över gräsmattan, att jag inte märkte honom, förrän han stod bredvid mig. Jag slog upp ögonen och såg rätt in i hans. Vi betraktade varandra tyst, och jag intogs av en sällsam känsla, som det föreföll mig att jag hade erfarit en gång förut. Jag avskydde honom efter det jag nyss fått höra, men ändå drogs jag till honom. Och med ens kom jag att tänka på, att det varit i mitt förhållande till Maud, som jag först upplevat dessa känslor.
Claes slog sig ned bredvid mig.
— Tycker Tony om mitt hem?
— Ja mycket! svarade jag uppriktig! och reste mig upp på armbågen.
— Nej, ligg kvar; den där mjuka linjen är så vacker!
Men jag hade i det ögonblicket varken fåfänga eller medlidande med hans skönhetssinne, och jag satte mig hastigt upp.
— Jag har räknat ut, att jag är åtminstone tolv år äldre än du, sade han långsamt.
— Det var då ingen svår huvudräkning! Jag ryckte upp några grässtrån och strödde dem i mitt knä.
— Det är inte roligt! Jag känner mig så
