Sida:Tony växer upp 1922.djvu/45

Den här sidan har korrekturlästs

39

Hade gumman Walter dragit upp en bild ur verkligheten, skulle hennes ord ha varit så mycket svårare att fatta. Men Himlen! Feerna passa där, blommorna också som börja komma upp i trädgården kring det gamla huset. Jag skrattar av förtjusning.

Plötsligt förefaller det, som om gumman Walter glömt min närvaro. Hon stoppar ned spegelbiten, drar fram hucklet och går vidare.

Jag sitter kvar och ser på åns vatten, där solfläckarna dansa.


IX.

Nära kasernerna bodde i en vit och röd stenvilla, min mors syster Amelie, som var gift med major von Pahlen vid regementet.

Min moster Amelie hade något gåtfullt i hela sin natur, som kom mig att tänka på min mor, fastän moster Amelie var så vitt olika henne.

Hon hade en rak spänstig gestalt, ett pikant ansikte, ibland en aning sminkat, vilket mycket chockerade umgängeskretsen i provinsstaden, och krusigt, tidigt grånat hår, uppstruket från en bred, klok panna. Hela hennes väsen liksom utstrålade elektricitet, och under alla de år jag