41
är jag ändå ej så alldeles säker på att hon skulle valt denna väg. Det var icke tillräckligt för henne att omfatta ett intresse och enbart ägna sig däråt. Hennes själ ville omspänna allt, och hennes kunskapstörst var osläckbar.
Jag kan nästan tänka mig henne som en av de ledande intellektuella damerna i de litterära salongerna på sjuttonhundratalet i Frankrike, gnistrande av kvickhet, fördjupande sig i långa samtal och färdig att ge en kort och dräpande replik, då tillfälle därtill erbjöd sig. Men jag kan likaväl länka mig henne som en liten lustig bohémienne, gapskrattande åt artistpojkarnas upptåg och svältande i en iskall ateljé, när kassan för tillfället torkat ut.
Dock, hennes liv hade format sig på annat sätt. Hon hade växt upp på en stor egendom på landet och gift sig, innan hon fyllt tjuguett år. Varför hon just valt sin man, som var hennes motsats i allt, förstod ingen och kanske icke ens hon själv. Som alla officersfamiljer hade de flyttat från stad till stad. Vart hon kom förvånade man sig över henne eller tadlade man henne, alltefter hennes olika bekantskapers karaktärer.
När jag blev äldre, begrep jag att den gåtfullhet jag redan som barn instinktivt känt en-
