55
se varandra, efter att ha trevat så länge utan ljus.
En annan lek var kanske ännu bättre. Då satte vi småbarn oss på kuddar och pallar, och de äldre gossarna bundo tömmar på sig och drogo oss runt bordet. Vi smackade och hojtade som åt hästar och åkte med sådan fart att vi oupphörligt törnade emot salens hörn och stolsben.
Bredvid salen låg handkammaren, ett stort fyrkantigt rum, på vars hyllor funnos askar och burkar fyllda med hembakade kakor och sylter. Jag tyckte alltid, att den där handkammaren var något i samma stil som häxans stuga i »Hans och Greta», vilken ju som man vet bestod av idel läckerheter; och i samma ögonblick som tant Suzanne satte nyckeln i låset voro vi alla omkring henne, kakhungriga och tiggande efter gott. Hennes kakor voro inte sådana där små eleganta kakor, som man slukar i en munsbit. Där fanns pepparkakor stora som smörgåsar och mörbrödskakor som små runda hjul. Där fanns maränger också och kokosbrön, och varje gång tant Suzanne slog upp en kakask sade det »knack» i den, så proppad var den till bredden.
Jag tyckte om alla gossarna Ruthven, men
